Jag började själv träna mindfulness under en särskilt utmanande period i livet. Jag letade efter något som skulle hjälpa mig få ordning på oroliga tankar och känslor. Jag sov dessutom väldigt dåligt och nattens tankar var värst. Jag läste en artikel om hur forskning visar att mindfulness kunde vara lika hjälpsamt mot lindrig till måttlig depression som antidepressiva läkemedel. Jag har haft ett par depressioner tidigare och kände igen de begynnande tecknen. Jag ville nu försöka hitta någonting som skulle kunna leda mig bort från ett riktigt dåligt mående. När jag letade efter guidade meditationer på nätet hittade jag Mindfulnesscenters Här&Nu-program. Meditationerna guidade mig i hur jag kunde möta svårigheter och jag började kunna sortera lite i vad som är viktigt och vad jag kunde släppa taget om och mitt inre blev äntligen lite lugnare. 

Det tog ett tag innan en daglig rutin att meditera formades, men jag mådde så bra av den att jag ville lära mig mer.  Jag åkte  på ett mindfulness-retreat i Närkes skogar en sommarvecka med iLivera och upplevde ett djupt inre lugn och en tillförsikt till mina egna resurser. Veckan med Jessica och Patrik som kunniga, trygga, varma och engagerade guider kommer jag att vara för evigt tacksam för. När veckan var över var jag dessutom diplomerad instruktör. Jag jobbade då i skolans värld och började en del lektioner med en kort meditation. Eleverna fick en chans att landa efter rasten för att kunna fokusera mer på lärandet. När jag sedan började jobba som äldrepedagog började jag guida grupper med seniorer i åtta-veckors programmet och fick uppleva hur meningsfullt det är att göra denna kurs tillgängligt för alla. Det är aldrig för sent att börja ta hand om oss själv. Vårt sinne påverkas positivt av träningen oavsett ålder. Det går att förändra sättet att tänka om oss själva och det som drabbar oss i livet. Och vi kan träna upp förmågan att bli vänligare mot oss själva.

Jag har alltid njutit av att vara ute i naturen och vandrar gärna. När jag hade vandrat hälften av Skåneledens alla 160 mil när jag kände mig redo för det stora äventyret: El Camino Francés, en pilgrimsvandring från Saint-Jean- Pied-de-Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien en vandring på närmare 80 mil. Det jag trodde skulle bli en ensam vandring ut i världen jag kanske inte skulle klara av rent fysiskt blev något helt annat. Jag vandrade rakt in i mig själv. Vägen ut blev vägen in. Det blev 33 dagars vandring där jag fick möjlighet att i lugn takt ta hand om och försonas med olika händelser som format mig på gott och ont. Men jag gjorde det inte ensam.  Efter bara några dagar hade Camino-familjen börjat ta form och vi hjälpte varandra fram hela vägen. Vissa dagar valde jag att gå ensam med mina tankar, men när det blev för tungt fysiskt eller psykiskt och jag behövde hjälp dök den alltid upp. Alla jag mötte delade generöst med sig av det de hade: vatten, choklad, gummitassar till stavarna, plåster, strumpor, ett öra som orkade höra, egna erfarenheter, livshistorier och insikter. Vi delade skratt, gråt och musik till en väldigt lång Spotify-lista. Caminon förändrade för alltid sättet jag ser på mig själv och våra roller i den här världen. Om du har något någon annan kan behöva så dela med dig av det. Du kommer att få tillbaka tiofalt. Och försök att lyssna mer än du pratar! 

En tid gick och jag ville lära mig mer om mindfulness och metoder att lära ut  och gick instruktörsutbildningen på Mindfulnesscenter. Att få ta del av Olas kunskap, metodik och tänkande kring mindfulness är som att få tillgång till en skattkista att ösa ur. Jag hittar ständigt nya guldkorn med mer träning. En av nycklarna till mindfulness som har hjälp mig mest är att det går att träna upp och utveckla förmågan att observera tankar och känslor. Vi kan låta dem komma och gå. Vi behöver inte engagera oss i dem, lägga mer bränsle på den inre dialogen utan kan låta tankar och känslor passera i vårt inre samtidigt som vi är mjuka och vänliga mot mot oss själva. Med en större medvetenhet kommer friheten i att kunna välja vad vi vill engagera oss i och vad vi vill släppa taget om. Vi kan förändra vårt förhållningssätt till allt som händer runt omkring oss och därmed bli mindre reaktiva. Men som alla färdigheter behöver vi träna på detta regelbundet. Meditationen blir som ett tryggt laboratorium där vi kan prova att observera vårt inre, släppa taget om tankar och känslor som kanske inte ens är sanna och träna oss på att vara omtänksam mot oss själv och inte döma oss själva eller andra så hårt. De positiva effekterna detta har på oss spiller sedan över på hela vår tillvaro.

För mig finns det ett liv före och efter mindfulness och El Camino. Att dela med mig av det som jag lärt mig till andra är vägen jag nu valt. Eller är det tvärtom? Hur som helst är jag tillfreds med att inte veta och inte förstå allt som händer och sker. Jag är otroligt tacksam för allt jag har fått lära mig och jag försöker att ta livet som det kommer, ett ögonblick i taget.